Det är bara att kasta sig ut.

Kände plötsligt att det var dags att skapa ett inlägg, det var ett tag sedan sist. Mycket har hänt. Jag har arbetat som sjuksköterska på ögonkirurgen i 20 månader. Jag har brutit ihop och fått stabilisera mitt inre på nytt. Jag har nåtts utav insikter, tankarna har klarnat och jag har känt mig lyckligare än vad jag har gjort på flera år. Jag har sagt upp kontakter, vårdat vissa kontakter extra noggrant och välsignats med nya. Jag har rensat, både i lägenheten och i sinnet. Jag har försökt göra mig av med sådant som tynger, oavsett om det är gamla elektronikprylar eller negativa tankemönster. Jag lyssnar på min kropp. Tänker ett extra varv. Jag gör det som jag var rädd för att missa, att ta vara på mitt liv. Jag tittar på dokumentärer om fysik för att jag vill lära mig, fler böcker blir lästa och jag stänger av datorn ofta. Teveapparaten står i garderoben, videon är nedpackad i sin kartong. Klart att det händer att jag "slötittar" på serier även på datorn, men inte i samma utsträckning som tidigare. Dock blir det fler dokumentärer och teveprogram jag blir glad av att titta på. Mer tid går till att läsa och reda ut saker inombords. Jag lever ett gott liv. Ett fantastiskt liv rikt med möjligheter och frihet. Jag kan bli vad jag vill. Skapa och göra vad jag vill. Allt finns framför mig, runtomkring mig. Det är bara att kasta sig ut.