Grundlugn.

Har Danza Kuduro på repeat och tänker tillbaka på Kroatien. Kändes som att det var en del som lossnade under den resan. Jag kunde med lätthet skratta och finna ord. Bandet över bröstet satt inte lika hårt, och i slutet av veckan var det borta. Med andra ord kunde jag andas så djupa andetag jag behöver och lugnet spred sig i kroppen. Häromdagen pratade jag och Peter om känslors funktion, kroppsliga reaktioner och grundlugn. Han hade en tanke om att känslorna är ett sätt för kroppen att visa "här har vi något att arbeta med". Jag har alltid tänkt att tårarna varit ett sätt för kroppen att ventilera ut det som är tungt inombords, kanalisera det onda ut från kroppen så att den inte bryts ned. Han påpekade att alla behöver ett grundlugn i kroppen för att må bra (och hålla sig välmående). Jag insåg med ens att om ens grundlugn är ytterst litet (för helt avsaknat kan det väl inte vara?) så har man inte mycket till spelutrymme. Om man tänker sig "grundlugnet" som en boll som är placerad i kroppen, olika storlek beroende på hur filbunke man är. Om man då utsätts för en stressig situation, och har en stor "boll av lugn", tär stressen först och främst på grundlugnet. Men om bollen är liten, äts den snabbt upp av den yttre stressen och är puts väck. Vad ska då stressen ta av? Jo, den börjar äta av allt emotionellt den hittar i kroppen, känsla för känsla. Till en början kanske vi inte märker av det, men till slut är kroppen så pass nött inuti att vi får symtom i form av tryck över bröst, stark oro och hjärtklappning. Just nu har jag svårt att se om resonemanget är logiskt eller om det liknar någon annan idé om hur människan fungerar. För tillfället är det en lugnande tanke som hjälper mig att arbeta med problematiken.

Hemmet.

Har slagit mig ned i soffan för en liten paus i hushållsarbetet. Klockan sju startade dagens arbete med att jag slängde in tvätt i maskinerna. Sedan har jag vikt och hängt in kläder så att det blir snyggt och prydligt i skåpet och bäddat rent. Nu väntar dammande och dammsugning! Har försökt damma av soffklädnaden så gott det går inför tvättning, men när jag tittade emot soffan och såg bökandet med kuddöverdragen, blev jag så matt så jag tog en paus istället. Var trots allt inte så länge sen jag tvättade det, men vad gör man när man har en vit soffa. Då får man stå sitt kast! Skönt att i alla fall få lite ordning på torpet, känns hemskt när det är stökigt och dammigt. Fick för övrigt upp vinyldekoren i torsdags, blev väldigt nöjd med resultatet! :)

Ventilering.

Har en inneboende känsla av irritation som bara vill ut. Det har kommit till ett stadium då jag rent sonika skulle kunna explodera. Bara lacka ur fullständigt sådär helt plötsligt. Sånt här är en typisk grej man totalt ska skita i, fattar inte varför det tar så hårt. Antar att det var en del i något som gjorde mig väldigt glad och full av liv, och när den delen försvinner faller allt. I alla fall i mitt huvud. Ska det vara så jävla svårt?!

Opponering - check!

Puh! Opponeringen är över, känns riktigt skönt! Vi fick bra respons från examinatorn, hon tyckte att vi tagit upp viktiga punkter i arbetet. Plus att poängterade att det är "svårt att opponera på ett välskrivet arbete". Då får man bekräftelse, att man gjort ett bra jobb! Grabbarna har verkligen skrivit en toppenarbete, vilket var roligt och intressant att läsa. Imorgon ska vi försvara vårt lilla barn, hoppas opponenterna inte kommer med alltför kluriga frågor! Känns ofattbart att vi närmar oss målet - en färdigskriven C-uppsats.

Har ringt runt i panik om mina högskolepoäng som inte registrerats sedan november. Sista registreringsdagen för nästa (och sista) kurs är på torsdag, och utan dessa poäng kan jag inte registrera mig på kursen. Hoppas det ordnar upp sig i eftermiddag så att man kan andas som vanligt ett tag.

Dags för lite diverse hushållsarbete innan jag slår mig ned med läkemedelsberäkningen!

Puss.

Min ambivalenta pump.

Känns lagom motigt att första blogginlägget på åratal ska bli ett bittert ett. Men vad ska man göra, som det heter. Jag förstår inte, jag gör verkligen inte det. En människa säger en sak, men menar en annan. Försöker att inte vara likadan själv, vet hur lätt det är att gå i den fällan. Hur ska jag inte bli bitter? Jag försöker vara öppen, social och spontan. Bjuda på mig själv. Ger mycket av mig själv, kanske så pass mycket att det inte finns så mycket kvar när jag sitter på min kammare och funderar på vem jag är eller borde vara. Jag gjorde inget fel. Det finns alltid saker man kunde ha gjort annorlunda, men vad är det att sitta och grubbla över. Hjärtat meddelar om vad som är rätt att göra, alltså vore det bäst att släppa kontrollen och lyssna på pumpen. Ibland är jag alltför impulsiv och tänker inte på hur det kan uppfattas eller hur konsekvensen blir, men egentligen tror jag inte att det är så dåligt. Jag gör det som jag känner för, borde ändå bli rätt i slutänden. Men skulle bli glad om det fanns en app till Iphonen som gjorde att man kunde tänka klart och få allt serverat; "såhär känner du" vilket då leder till en genomtänkt och absolut rätt handling. Dock finns den inte för närvarande, vilket gör att jag får förlita mig på pumpen vars framtoning är lätt ambivalent. Nu tror jag att jag lättat på hjärtat så pass mycket att jag kan få den gnutta själsro som krävs för att kolla igenom opponeringen en extra gång. Sov så gott!